Carl von Linnés besök vid Skuleberget 1732

År 1732, den 20 maj, kommer Carl Linnaeus med sällskap ridande till Skuleberget. Han är fortfarande en ung studentiosus och är ute på sitt första stora uppdrag för Kongl. Vetenskapssocieteten.Hans färd är ställd till det stora okända Lappland, men på vägen dit hinner han uppteckna allt vad Regna Naturae (naturens tre riken) har att erbjuda.

DOCKSTA. ¼ över, ligger jämte vägen ett gruvligt brant och högt berg, SKULEBERGET kallat, uti vilket var en krypta. Jag hade lust att gå dit, men folket sade det vara omöjligt; jag fick med stor möda ett par karlar med mig som mig visa skulle, vi klev uppför klipporna, kröp asade, drog oss fram, nu åter nedför igen, efter ingen väg gavs längre; vi tog i en av buskarna eller små stenar med en hand, vilken, om hon fallerat, som lätterligen ske kunnat, hade varit actum de vita nostra.

Jag följde den ena ett stycke, vilken kröp uppför en brant klippa, jag såg den andra gå lyckligare, ty sökte jag draga mig dit; rätt som jag var kommen 1 aln ifrån, slapp en klippa lös för den förra och slog neder rätt där jag skolat gått efter, så att elden ock röken lyste. Hade då jag icke, aeterni conditoris consilio, ändrat vägen rätt som jag gjorde, hade aldrig något pip hörts av mig; strax därpå kom ett annat fragmentum, jag vet ej om karlen, som gick förut, gjorde sådant med vilja.

Äntligen helt utmattade hinte vi upp till hålet, som var i berget, Här, som jag tänkte få något kuriöst, fann jag intet mer än ett hus i berget gjort som en rundel eller valv, vilket var högst 14 pedes, brett 18 pedes, långt 22 pedes parisiens. Stenen var spataktig och bestod av pura hälleberget, då väggarna här och där vore så jämna, som de av huggen eller hyvlad sten vore hopsatta, dock satt åtskilliga strata längre fram på somliga, besynnerligen på taket. Taket hade ett hål, som sades vara rökutgången; om det var perforatum vet jag icke. Berget sprängde sina stenar longitudinaliter och gjorde alla stenarna 4-kantiga. På golvet lågo stora klappur eller 4-kantiga skärvor.

Jag tror fast, att naturen gjort denna krypta och att konsten burit ut stenarna. Öppningen var helt stor, att man väl kunde se på alla sidor minsta nål. Ur taket vid inre väggen dropp neder. Polypodium, Trichomanes och några filices växte ur berget. Taket var helt konkavt som ett valv. Utanför öppningen, som var så stor att hon borttog av detta hus 8:de delen, var vuxen en Salix före, vilken, då konung Karl XI reste förbi, blivit avhuggen, men åter växt upp, den folket åter avskuro."

Några förklaringar till de latinska uttrycken:
actum de vita nostra = slut på våra liv
aeterni conditoris consilio = efter den evige Skaparens rådslut
pedes parisiens = parisiska fot
perforatum = uppborrat
longitudinaliter = på längden
Polypodium = Stensöta (Polypodium vulgare L)
Trichomonas = Bergspring (Asplenium trichomonas L)
filices = ormbunkarSalix = Sälg (Salix caprea L) eller annan Salix-art.

Uppgifterna är hämtade ur:Carl von Linné, Lappländska resa 1732, redigerad av M von Platen
och C-O von Sydow (1957)
HK-tidningen nr 3, 1977, artikel av Rabbe Sjöberg.

Destination Skuleberget  Telefon: 0613 - 400 40  E-post: info@destinationskuleberget.se